De frågade Jesus vart han ville att de skulle gå för att göra i ordning för måltiden.
Kanske hade lärjungarna tänkt
att de skulle gå till något av de vanliga ställena,
där de brukade hålla till.
De hade delat måltid på många olika platser,
Ängar, stränder, enkla hem, andra hem, hos syndare,
på vandring och vid vila.
De gemensamma måltiderna var otaliga,
och så många att ingen av dem ens hade räknat
hur ofta de ätit tillsammans.
Jesus var vanligen inte den som valde de finaste ställena för deras måltider.
I alla fall inte de mest påkostade platserna.
Men den plats som Jesus ber om nu,
Är inte ett enkelt rum.
Det beskrivs med grekiskans stronnyo och hetoimos,
svenskans inrett och färdigställt.
Det handlar om ett finare rum, ordnat för fest.
Det här kan ju få den svenske bibelläsaren att undra
om det var en man med profetiskt sinnelag som hade gjort iordning detta rum
just för Jesus och lärjungarna.
Men så var det nog inte.
Saken är den att det fanns många iordninggjorda rum just där och då.
Massor av judar strömmade in i Jerusalem för att fira påsken där,
och alla behövde de någonstans att fira sin påskmåltid.
Därför varav fanns det många rum, inredda och färdigställda för fest.
Det grekiska ordet för själva rummet, katalyma,
är också det ord som används för härbärge när Jesus föds.
Då finns inget rum ledigt för Josef och Maria,
och Jesus blir hänvisad till att födas i ett stall.
Men när nattvarden ska instiftas,
så finns det ett särskilt rum att hyra för Jesus och hans lärjungar.
Att Jesus väljer just detta rum, en för dem okänd plats, dit de inte hade några tidigare kopplingar,
kan bero flera saker.
Kanske vill Jesus ha ett finare rum,
eftersom något högtidligt och märkvärdigt, ja, Heligt, ska äga rum.
Jesus kanske vill att det innersta i de troendes liv ska klädas med det vackra,
som en symbol för det inre och vackra i tron.
Jesus ska instifta nattvarden, det nya förbundet genom hans blod.
Det är något som präglas av intimitet, och därför kläs i stor anständighet.
Det kan vara en av anledningarna till att Jesus väljer den fina salen för måltiden.
En annan anledning till att Jesus väljer detta fina rum,
som inte är hos någon de känner, eller ens hos någon de varit förut,
kan vara att han helt enkelt vill ha en stunds avskildhet
med lärjungarna innan han går in i sin vedermöda.
Jesus vill få en sista lugn stund
tillsammans med dem han älskar så högt.
Kanske är det därför Jesus väljer rum som de aldrig tidigare varit i.
Eller, så är anledningen till att Jesus väljer det okända rummet,
För att han inte vill att Judas ska kunna avslöja deras plats för tidigt,
så att Jesus aldrig hinner instifta nattvarden.
Om det är det ena,
eller flera av dessa anledningar
eller någon helt annan anledning
som driver Jesus till att välja just detta rum,
får vi inte veta på den här sidan Jesu återkomst.
Kanske är det inte av så stor vikt.
Det finns flera saker i texten att fundera på, för den som vet hur Jesu samtid ser ut,
Den här mannen med vatten krukan,
Hur kom det sig?
Att bära vattenkrukor var kvinnornas jobb,
Och männen brukade bära vinsäckar.
Varför gör den mannen kvinnogöra?
Men det är så Jesu lärjungar känner igen honom,
Mannen som gör det lite ovanliga,
det som stod ”under hans rang”
Hos honom skulle de fira världshistoriens mest omtalade måltid.
Och det är så de hittar fram,
Genom att välja den som väljer att göra det som var under hans sociala rang,
Som ett profetiskt förebådande av det som ska ske,
Hur den som är kungars kung,
Den högste av alla,
Ska ödmjuka sig på et kors,
För vår skull.
Långt under den rang Jesus har på jorden och i himlen.
Lärjungarna njuter av sin Herres närvaro,
Du vet ju hur det känns,
När man samlas med hela familjen runt festbordet,
allting är så där mysigt och trevligt,
Man följer traditioner
och gläds åt att göra det som släkten efter släkten gjort,
Så mitt i detta,
när allting är så ordnat
och lärjungarna förväntar sig förutsägbarheten av den sedermåltid
som genomförts på samma sätt i århundraden,
när det känns som att ingenting kan rubba ordningen
så talar Jesus om hur han ska utlämnas.
Det hade han ju förvisso pratat om de senaste dagarna,
och det var ju oroväckande,
men det var inte lätt att förstå vad han menade egentligen.
Men nu blev det värre.
Han pratade om det som stod i skrifterna,
men det var så svårt att förstå hur han menade.
Det bådade inte gott,
att han hade börjat tala om det så ofta.
För ett visste de,
Och det var att det som stod i skrifterna,
skulle förr eller senare uppfyllas,
inte ens ett jota av det som stod i skrifterna skulle förgås.
Där sitter de,
doppar i skålen med de bittra örterna som skulle påminna om murbruket i Egypten,
Arbetet som var tungt och ihärdigt,
Om svett som bröder delat under förtryckarna.
Under minnet av det som är bittert och tungt,
Talar Jesus om hur en av dem kommer förråda honom,
Det är han som doppar ur skålen med mig.
Kanske doppade Judas i skålen just då,
Kanske kunde de förstå vem de var som skulle förråda Jesus,
Kanske,
Förstod de ingenting.
Totalt förlamade av sorgen,
Vad menar han?
Chocken,
Över att det var en av dem som skulle göra detta,
Misstänksamheten mot varandra,
Mot sig själva, är det jag?
De litar mer till det Jesus säger, än till sina egna hjärtan.
Den som doppar i skålen med mig.
Den som delat livet med mig de senaste 3 åren.
Som skrattat, gråtit, sett döda få liv, och två bröd mätta tusenden,
Den som doppar i skålen med mig,
Säger Jesus.
så pekar han ut Judas,
Judas fördöms av Jesus,
det vore bättre för Judas själv att han inte ens blivit född.
För trots att det är profetiskt förutsagt,
Så har Judas ett val,
Och Judas väljer att förråda
Den ende gudason som världen skådat,
Den ende gudason någonsin funnits och någonsin kommer finnas.
Att profetiorna förutsagt detta, är inte en förmildrande sak för Judas.
Han bär sitt ansvar,
även om hans hjärta varit känt för Herren i århundraden innan han föddes.
Judas gjorde sitt eget val,
Valet att lämna ut Jesus för att dö.
Det är ett val som man inte kan bli välsignad i,
lika lite,
eller ännu mindre,
än man kan bli välsignad i valet att köra en lastbil över oskyldiga människor.
Det finns alltid ett ansvar,
Att välja att göra goda saker,
Eller att låta sig inspireras och drivas av det onda.
På samma sätt,
så finns det också ett val,
när man drabbas av det onda,
att låta tankar och hjärta förmörkas,
eller att hålla fokus på det uppdrag man har att utföra,
att utbreda Guds Rike
att älska ända in i döden.
Jesus instiftar nattvarden efter måltiden,
när alla redan ätit sig kroppsligen mätta.
Det visar att Herrens måltid är en måltid för själen,
inte för kroppen,
och därför räcker det med bara en liten bit,
måltiden är ett förbundstecken.
Påskmåltiden som Gud gett Mose som förordning och lag
Förkortas nu ner till något så betydligt mycket mindre i ordningar och ceremonier.
Från det som tagit dagar och timmar att genomföra,
Blir det till något enkelt, för oss.
Den måltid Jesus ger oss
vars fokus är så oändligt mycket större,
är ett förbund vi ingår med ande och själ.
Det är inte något vi får ta emot genom en förordning, utan från Herren själv.
Den är avsedd för Jesu lärjungar i alla tider,
Avsedd att pågå,
I full kontinuitet till dess att Jesus själv kommer tillbaka,
Då den ska ersättas av bröllopsmåltiden för lammet och bruden.
Det brutna brödet,
Lika brutet som Jesus själv,
Blodet,
försoningen för våra själar,
men som också symboliserar hur hans egen själ hälls ut.
Allt sedan Abels blod
Fick en röst och ropade till Herren om hur Abel blivit bragt om livet,
Så talar denna bägare,
Försoningens bägare,
Med dess röda innehåll
Talar till oss om allt det vi har i Jesus.
Det talar in i våra liv,
Det styrker, stöder och ger näring in i våra kristna liv.
Det talar in i otaliga människor liv,
För de går inte att räkna för vilkas skull Jesu blod betyder liv,
Och om nu blodet talar till dessa mängder av människor,
Så varför inte låta det tala också till mig?
Varför inte låta det tala också till dig?
Och påminna om vilken välsignelse du har i Jesus,
Hur all den himmelska världens välsignelser kommer dig till del på grund av vad Jesus gjorde för dig på korset.
Låt det nya förbundets bägare tala till dig idag.
Låt den påminna dig, förnya din tro, och förnya din glädje.
För det var för din skull som Jesus gjorde allt detta.
Och när du låtit bägarens innehåll tala till dig,
Instäm i lovsången,
precis som Jesus och lärjungarna sjöng lovsång av glädje.
Jesus sjunger lovsången till Faderns ära,
En sång av glädje,
timmar innan han ska lida så svårt.
Genom glädjen och gemenskapen
förberedde Jesus sig för det svåra som skulle komma.
Jesus vet så väl
alla lärjungarnas kommande misslyckanden och hur de ska överge honom,
men likafullt så vill han dela denna måltid med dem,
för de behöver honom.
När de sjungit färdigt lovsångerna går Jesus ut.
Det är nära sängdags,
men Jesu ångest ger honom inte ro att varken sova eller vila.
Jesus går ut, trots att israeliterna enligt sed var förbjudna
att gå ut ur huset efter att de ätit påskmåltiden,
Detta av rädsla för dödens ängel,
som gick runt i Egypten den första påsken.
Men Jesus som är den store herden,
går ut med avsikt,
för att utsätta sig själv för svärdet,
Som en hjälte.
Likaväl som lärjungarna, behöver vi nattvarden,
att få komma nära Jesus,
ingå i ett förbund med honom,
för vi vet,
att efter nattvarden så kommer vi att misslyckas.
Vi kommer vända vårt ansikte från Gud,
och vi kommer inte alltid att älska Honom mest av allt.
Ibland kommer vi tvivla på att vi alls har tro.
Därför behöver vi desto mer ta vara på de tillfällen vi kan få komma nära Honom,
och än en gång påminna oss om det förbund vi står i med Jesus,
att korsets offer
är något han gjorde för oss,
arma fattiga människor,
men så otroligt rika på den nåd som strömmar från Herren själv.
Så kom och ta del av den nåd som Herren vill ge dig i nattvarden, just ikväll.